DIKTER, SÅNGER OCH POETISKA GIFS

Titel (slutsåld) — Väntar på återinköp))
Författare: D’Bara Arruda

Käraste jag:
Denna dikt är tänkt att skrivas på brunt omslagspapper
och läsas med mod medan du njuter
under ett regn av komplimanger för ditt senaste förvärv.

Jag vill
Vill ha
Vill ha
— Stopp!
Stopp för vad och varför?
— Och att ge?
Vet du hur?

Denna själviskhet hos oss slukar allt
Som om morgondagen inte existerade
Knappt en sekund går
Och avgrunden av våra begär
gnäller som ett behövande barn
över allt vi redan har.
Bortskämda av det vi inte behöver,
slåss vi på Black Friday
utan att märka att vi trampat på någon.
— Men hallå!
Det är bara för spänningen att köpa, vet du?

Det är trendigt...
— Ja, det finns också i blodet, i mänsklig exploatering,
i slavarbete, i barn utan barndom
och utan utbildning.
Lobotomiserade hjärnor under uppbyggnad.
— Kallar du det framsteg?
Men skriket ekar av regression.
Eller hur?

Dagens konsument
är morgondagens produkt
i denna maskin som överskrider tiden,
manipulerar liv
och krossar känslor,
formar oss:
Maskiner
Tillverkade
Konserverade
Bearbetade
— Bekvämt, eller hur?

Och reklamen?
Vem tjänar på din hunger?
— Det är ögondropparna som förblindar dig
med pastellfärgade rabattannonser.
De äger dina djupaste begär.
Dem? Altruister, säger du...
Men djävulen gömmer sig i det finstilta.
De fjättrar din tunga
i laboratorietillverkade smaker.
— Första dosen är gratis,
men efter baksmällan
inser du storleken på notan
(eller borde jag säga, skit i det).

Hur långt ska man behålla
denna upprätthållande av farsen "att vara eller inte vara",
som om det fortfarande vore ett val
och inte en återvunnen slogan
från egots butiksfasad.

Klipp trådarna
som upprätthåller och vägleder dina steg.
— Du förlorade, docka.
Du gör redan vad de vill.
Ät vad de serverar dig.
Klä dig med bristande identitet,
som ett nötkreatur i flocken.

Inte ens din doft är längre din.
Den såldes online
för att bättre tillfredsställa
dina vältaliga begär.

Försök nu!
Här är frågan:
Du är helt kontrollerad.

Försök att höra det löjligas symfoni.
— Men se upp: även harmonin
i den här sången som heter liv
är fylld av beroendeframkallande arrangemang och toner.
Beroende dödar själen.
Och när du lyfter huvudet
från detta hav av slam,
och försöker andas förnuft,
inser du:

Du ägde aldrig ditt ego...

… ”Du önskade.
Men sedan upptäcker du
att även tomhet har ett pris
och att det inte finns något sådant som en gratis lunch.”
— Verkligen!
(Ett tomrum som kapitalismen
tacksamt delade upp i tre enkla betalningar.)

Jag, Homo economicus,
den ytliga lyckans evolution.

”Och om du grät när du läste detta,
har din emotionella biometri
redan sålts
till nästa kampanj
av rabatterade antidepressiva medel.”

Och till slut?
På din gravsten,
istället för vänliga ord,
en subtil streckkod:
(0000000000)
Här ligger en konsument.