Cykel i verser

Om lexikon vore tomma, utan stavning,

och fonemen pulserade inte i våra tänder,

vilket epos skulle vi skriva tillsammans?

Om lukten inte fuktade gommen,

våren vore en iris utan pigment,

och hösten, en suck utan tecken.

Vintern gryr, fridfulla despoter,

smeka epidermis med läckra dimmor,

medan Kronos, tidernas guldsmed,

smider uråldriga ringar i guld och dimma.

Vi är kalmus och vulva, strof och värme,

dansa till stjärnornas koreografi.

I framtiden kommer vi att vara absoluta härskare,

dikterar framtidens kompasser,

varje gest - en överlagd fjärdedelsnot

på vägens agenda.

Vi ska dansa över gryningarna,

medan existensens rapsodi

(volitionsvävnad och artärer)

helgar oss oändlighetens monarker.

Vi är redan pristagare:

i gryningen ärvde vi papyrusen

där vi inskriver, med sperma och purpur,

versen som födde oss.

Eftersom uppvaknandet är den första akten

av den eviga begynnelsen.

DBara Arruda