Svart man tänker på tronen (inte den Allsmäktiges), men gör vad alla har rätt till, men många gör det inte.
Författare: D’Bara Arruda

​

Toalettreflektioner av en djuphudad man
med laxermedelsfrågor för tilltäppta sinnen.
— Perfekt för de som är förstoppade av sunt förnuft...

​

Det är här, i detta enda ögonblick, som jag — ädel.
Ädel, ja! Tills någon bevisar motsatsen:
allt kunglighetsskit…
Och se:
det luktar inte fransk parfym.
Deras onda tankar stinker av piskor,
av brinnande tiggare och mutor
från stulna sjukförsäkringsfonder och skolmat.
Mitt?
Idag luktar det som århundraden av indignation.
Det är diarré av uppror och laktosintolerans
från mjölken från den profana kon (Habemus Sanct).
— Existentiell? Nej. Bara uttorkning
av min mänsklighet och rötter...

​

Lyssna!
Det svarta släktträdet växer ner i jorden
och blir kompost som blommar till diamanter.
Polisanmälningar förvandlade toalettpapper
för oligarker av politikernas händer.
Apartheid här?
Åh nej...
Här kallar vi det favela.
Oj då — "samhälle", menade jag.

​

Som Mackenzie kräktes ut, "katedralen för rena raser":
— den där svarta, stipendieinnehavande, lesbiska flickan,
"Bränd cigarett" i de fula munnarna
på pojkar med vapensköldar och stamtavlor?
Hon förtjänar, i bästa fall, en tyst plastpåse...
(Men åh! om hon blir rik blir hennes brott glamour —
och plebejerna applåderar den uppgraderade skammen.)

​

Medan skolan förseglar fallet med glans,
tuggar pressen skandalen med ett lyckligt slut —
och en annan Cláudia släpas — inte av asfalten,
utan genom badrumsplattorna av hyckleri som splittrar kaster,
där ett kilo av det där "folkets" skit
vägs mot den svarte forskarens suck —
den enda orgasmen eliten accepterar från henne är den sista.

​

Samtidigt redigerar TV sorgen till den perfekta närbilden
— klipp till ölreklamen...
Vilken?
Samma som går ner smidigt
och sponsrar både predikanten och den bepansrade polisbilen.
Ingen försoning — söndagen har strandkonserter,
längs strandpromenaderna där nöje och skräck säljs.

​

psshhhhh...
Showen fortsätter, media är förstoppade...

​

...Igår och idag.
Men imorgon?
En krossad spegel av samma men tydliga hat:
— och vad kommer inte ut ur detta herrelösa kulmål
där jag, förutom "kinky hår", också bär
hjärnsubstans — daglig rätt
till barbariets självbetjäning,
en gourmetdelikatess
i jakten på hungriga uniformerade förmän.

("Sikta på huvudet!" sa Hans Eminens, den tidigare guvernören.)
Social kannibalism.
— Staten trycker på avtryckaren, eliten skriver under protokollet,
men blodet är detsamma — bara etiketten ändras,
som torkar och ruttnar som tidningsbläck
(eller som blod i rättsläkarens rapport).

​

— ugggghh
(frrraapp, vrrrp, tut)
— medan polisens läskpapper
blir statens toalettpapper,
lägenheten med elstängsel
och separat ingång för personal
applåderar den senaste folkräkningen
och viskar:
— ”En svart mindre...
...Puh!”

​

Epilog

​

Varför öppnade de dörrarna till det stora huset?
Er integrationspolitik är ett misslyckande,
ett uppgrävt lik varje 13 maj.
Igår, avskaffande.
Idag, kvoter.
Men segregationen…
regerar fortfarande.