Handbok i självpiskning för helgon och kapitalister (Ditt rike i citattecken)
Författare: D’Bara Arruda

Och nu?
När tanken får klang,
sårar ordet.

När ord tystas,
smider tanken förbannelser
mellan gula tänders gnissling —
frossarens leende.

När ögon talar,
spottar näthinnan ut girighet
på det den aldrig egentligen ägde...

Kanske i tider då ögonen
ännu inte hade lärt sig att fejka.

Tårar talar mer om själarnas tillstånd
än om själva gråten —
se dem som gråter krokodiltårar,
sura som helgonens galla.

Igår blev de berusade av nektarn
av någon annans elände.

Idag kräks de i baksmällan
den heliga delen av intriger
och hycklarnas heliga sperma.

Efter?
— Ära vare Fadern, Sonen...
och Rötans Ande
(Det är helt manligt!)
Som om från din förbannade livmoder kom frukten,
och inte ens benen återstod
av lammet som fötts av "jungfrun".

Bacchus dåraktiga söner,
i ständig orgie med kapital,
berusade av oblater och billigt vin,
redigerar de biblar som vinstmarginaler.
Vid klimax spottar de ut profetior
för att korsfästa mig inom sina dogmer —
igår, idag, imorgon och för evigt.

När fingrar fastar i hunger,
går fötterna på vassa stenar
av uppriktighet.
Sinnet töms på osanningar.

Hur många fötter blöder trots allt
innan de lär sig att ljuga?

Vem festade trots allt aldrig
på bordellen:
— drick mitt blod
— ät min kropp.

Hjärnan är tom —
och dess nya hyresgäst kan vara morgonsolen:
den fallna, född badad i absint
och indränkt i svavel.

Det är nödvändigt!
Riv ur mina näsborrar
korsfästelsens naglar —
Jag blev bara en syndare
efter att någon skrev
ordet "synd" i mitt revben.

Det är lätt att peka på Kain och Abel.
Men vem bevittnade det brödermordet?
Historien?
Abel, den starke sonen,
krossade Kains fingrar
i ladugårdsdörren...
Men fadern grät bara för den som brukade jorden?
Och modern?
Hängde i lydnadens tystnad,
medan hon tvättade sin heliga livmoder fortfarande i sorg.
Men inte för att alfa —
att inte ligga under Adam.

Så föddes den första synden:
kanske från en krympling
som vågade överleva
utan kyskhetsbältet
som patriarkatet spikade in i kött —
och i kunskap.

En monolog som förtrycker till och med stön
och stämplar rädsla på dina ögonlock.
"Eminens"... (Brun av vad?
Av blod eller tystnad?)

För att inspirera förnuft
innan orden kväver mig:
Varje berättelse är ett lik
som segrarna är insvept i purpur.

Riv av svepningarna!
De döda stinker av förfalskat vin
och ruttna verser.

"Amen"
(med stanken av barnmisshandel,
inmurning av svarta slavar i kyrkor,
och folkmordsdop av ursprungsbefolkningar).

Den som går sist, bränn citattecknen
och spotta på lammbenen.