Jag Är, Själ, Jag Är...
Författare: D’Bara Arruda

Och nu?
Jag är Svart
Jag är vidsträckt
Jag är hård
Jag är alltings tomhet
Jag är tröskeln mellan ljus och mörker
Jag är inte ord
Jag är viskningar
Jag är stenen under den kalla jorden
Som grunden för den dunkla muren
Jag är guld som imploderar fåfänga
Jag är den perversa begärets libido
Jag är mänsklig exploatering
Jag är verkligheten
Jag är rädslan för det osäkra.

Ps.
Jag är frågan som inte tystas i avgrunden
som ligger mellan blinda öron:
Vem skapade mig så här?
Varför skapades jag så här?
Och för vad skapades jag så här...
(Den som vet svaret, må han kastrera sig)
— ”Och även om frågan existerar i bordellrummen,
där samtidshistorien flörtar
och gör sig själv till martyr för maktens begär,
är jag redan överlägsen svaret.”