Dikt för att lufta samvetet med förnuftets mögelavvisande medel
Författare: DBara Arruda

— Den egocentriska sagan om den omänskliga kryddningen i den universella alkemin…

Käraste jag…
— ta din lilla påse av ånger för att spy ut ditt ego på…
Och försök att inte riva sönder dina kläder när du bekänner dig till glöden från stjärnor som inte längre existerar.

De finns inte mer…
Begrav nu ditt ansikte medan sanningen dansar en arrogant koreografi
i symfonin av oädla osanningar.

Under solljuset sitter jag
Och under skuggan av min tanke
Vilar marken.
Hur många fötter kommer att trampa den stadigt?
Och hur många kommer att trampa ner framtidens dagar?

Bara ett ögonblick…
Tystnaden sträcker sig tills den bryts
Av svältande fåglars sånger
I rädslans bon,
I kronorna av stumma träd —
Men under jorden festar de
På förmultnade rester av det som en gång var liv.

Kanske…
Luften frågar mig:
— Är jag ren?
När den vet att den är förorenad med skrik,
Från män som livnär sig på varandra
Och straffar sig själva för de heta andetagen på deras halsar
Som tänder libido med ljudet av en pistol.
Helig botgöring…

— Nej, min vän, jag känner lukten av lidande,
Av krut, av smärta, av tyranniskt våld
Som morgongryningen bevittnade
Och nattens mörker tolererade,
Medan månen, utan att göra någonting,
Grät tårar av underlåtenhet.

Där ligger en dröm…
Och ängelns vingar kastar skuggor över verkligheten,
När den blinda tron att han en dag kommer att återvända.

Men tänk om han inte gör det?
Tänk om han inte längre bryr sig?
Vem vet om den där muren av perverst hyckleri
Är för hög för honom att korsa?

Det finns ingen empati längre,
Inte heller händer utsträckta till de behövande —
Fingrarna är upptagna med att peka ut de bristfälliga,
I hans namn…

Nu gömmer sig solen för mig,
När mina tankars hetta
Övervinner molnen.
Så många frågor anklagar existensen,
Och molnen häller ner syra i mina öron…

Zuuummm…
Arbetaren avbryter mig,
Som polariserar timmarna till drottningens fördel.

Inte honung.
Det som står på dagens meny är galla,
Och den lugnande kyssen av spyflugornas nektar,
En vätska av pseudo-behagliga nyheter
Som implanterar kvicka larver
I din hjärna.

Öppna nu dina ögon…
Och se reflektionen av ditt inre jag.
Låt skammen välla ut som en obotlig blödning
Från kärnan av din näthinna…
Och släck ljuset — notan är hög.