Om det ska falla, låt det vara skratt
(Dagbok för en examensstudent i fritt fall – inte live)
Författare: D'Bara Arruda

​

Kära mig:
"Håll den här dikten under din tunga.
När världen slår ner dig, kommer det att vara din uppståndelses hemlighet."

​

Till den som vakar över mig och inte sover,
och bor mellan raderna i odus...

​

Låt oss gå och plocka upp skärvorna av det som är kvar.
Av dig? — Snälla, jag är okrossbar.
Skärvorna är från dem som kraschade in i mitt ljus
i tron att de kunde skaka mitt självförtroende.
— Ah! Förstår.

​

Okej, men låt mig berätta en historia.
Det var en gång — vänta, vänta...
Det är inte en gång "på" någonting,
för jag är fortfarande här, förstår du?

​

Så!
En djup svart man, känd som en "cria" — och han hade... nej —
Han har fortfarande en dröm, en av de där som trampats,
krossats och begravts så många gånger
att den utvecklade Orfeus immunitet...

​

Fan!
Många har försökt, har slagit ner honom och plundrat honom — åh!
Ja...
Dålig lera splittras inte när den vidrör tomrummet.

​

Hemligheten är att resa sig
utan att damma av
eller slicka sina sår.
Det är att gå framåt
och låta stoftet och blodet blandas
som betong,
och bilda en skorpa av list —
bilden av så många fall
att jag efter alla dessa fall
redan kan säga att jag är övernaturlig.

​

Det är vad jag är:
ett arv av anor.

​

Egentligen
har jag till och med mycket att tacka dig för,
du som knuffade mig,
för att stillastående kväver mig.

Jag gillar inte stillhet.

Exu arbetar i kaos.

​

En sekund...
Där.
Jag kastade just den sista biten av dig
i glömskans soptunna.

​

Jag borde känna medlidande —
(Det borde jag, men det gör jag inte) —
för dem som följer ditt sluga prat
och tror att de är på rätt väg.

​

Och det är de liksom:
det är genom att misslyckas som vi lär oss att bygga upp livet igen.

Om det är adjö du saknar, lycka till.

​

Bara en anmärkning:
Se upp.
Den skrupelfria
har inga vänner —
bara marionetter de manipulerar.

("Och jag klipper trådarna.")

​

Och den som vakar över mig säger till mig,
genom en kosmisk tråd
(matrisens navelsträng),
som kommer direkt från Orun till min Ori:

​

— Fortsätt att vara det okrossbara ljuset.
Klä dig i det oändliga mysteriets mörker.
Från den kommer skyddsängeln,
den som smälter falskheten med sanningens svarthet.
Och en dag vågar den komma fram under mattan.

​

Kom ihåg:
Till och med Exu stannar upp för att förvirra dem som saknar mänsklig tacksamhet.

​

Och över dem
fröjdar han sig åt skratt,
när de kolliderar med sina egon.

​

"Lär dig nu att skratta som Exu – även åt din egen smärta."